Jag bläddrade i ett av våra fotoalbum tidigare i dag och hittade en tydlig anledning till att anlita en förlossningsfotograf. Jämför mina privata bilder från min sons födelse med de jag professionellt tar. Det ska då tilläggas att min sambo i vanliga fall är minst lika säker som jag med kameran samt att vi hade en ordentlig utrustning som han kände sig trygg med att använda, oavsett situation och ljusförhållande. Jo men tjena. 😛
Underexponerad bild på mig i slutskedet av förlossningen.
Överexponerad och dessutom suddig bild på mig i värkpaus. Bredvid står en tom stol, nog ser det väldigt ensamt ut. Till och med M (vår dotter) reagerade och sa: men… var är pappa?! Var inte han med?!
De första minuterna med min lille gosse på bröstet. Det kändes inte så viktigt just då men nu i efterhand kan jag verkligen sakna fler och bättre bilder från en av de absolut största dagarna i vårt liv, framför allt bilder på oss tillsammans.
Det är svårt, om inte omöjligt, att på riktigt uppleva stunden och samtidigt få kvalitativa bilder som fångar känslan. OM man inte överlåter den uppgiften till någon annan då!
Lämna ett svar